När man skriver mycket som jag ju gör stöter man titt som tätt på stötestenen finlandismer. Oberäkneliga ord som man själv anser som självklara eftersom man ju har modersmålet svenska. Då kan man ju svenska, eller? Åtminstone om man jämför med landets andra språk finskan, som man ju aldrig utgivit sig för att behärska perfekt, då man själv är uppvuxen i en helt svenskspråkig miljö.
Finlandismer är förrädiska. Eller vad säger ni om följande, åtminstone finlandssvenska läsare reagerar säkert på samma sätt som jag gör och tänker oops!
batteri (sv. element), stegring (sv. lätt feber), halare (overall), diskbord (sv. diskbänk), rusvård (sv. missbrukarvård), taltur (sv. inlägg, anförande), denhär (sv. den här)
Vad sägs? Orden i kursiv stil är ord som jag själv använder i dagligt tal utan att alls reagera på att de skulle vara "fel ordval" på något vis. Vad säger ni "Sverigesvenskar", förstår ni alls vad orden i kursiv stil betyder, eller tror ni kanske rent av att man pratar finska ifall ni hör dessa ord? Vid närmare granskning så är ju orden rakt översatta direkt från finskans motsvarande ord. Fast det är ju ingenting man går omkring och tänker på när man pratar, bara så där.
Det finns så många fällor med våra kära finlandismer, och det värsta är att det är en hel vetenskap att reda ut dem.
