Har alla en bastu?

Igår kväll var vi i bastun. Fredagsbastun, som man säger här. Det är något av en tradition att man går i bastun, ja låt oss säga på fredagskvällen. Själv skulle jag gärna gå oftare, men det tar en viss tid att bada bastu.

Två, tre timmar kan man lätt räkna med att hela bastandet tar. Det är dusch, tvätt, bastu, ut på terassen, dricka något, öl, cider eller vatten, så in i bastun igen och allt detta ungefär fyra gånger innan man sluttvättar sig i duschen.

Varenda hus, lägenhet och koja har en bastu här i Finland. Även om lägenheten är kommunal eller ägd av staden finns det en bastu, antingen egen eller så gemensam i källaren. För bastu finns alltid att tillgå, så stark är badkulturen här.

Jag undrar hur det riktigt är i våra grannländer, Ryssland, Sverige och Norge, finns där riktigt några bastun? Och är det i såfall så att alla, jag menar riktigt alla, även de i koja också, har alla en bastu?

På loppis

Köpte ändå en julskål då jag var till SPR-loppiset idag. Ja, jag kallar den för julskål då den var så fint i grönt och så några personer i 1700-tals mundering där i mitten. Fint, va?

En ny tekopp till jobbet behövde jag ju också. Vackra färger där också, tyckte jag. Inköpen tillsammans blev att kosta 4 euro, det var skålen som var den "värdefulla."

Våga vägra rött i jul

Goood moorning! Tidigt uppe och kaffet droppar. Idag ska jag (fortsätta) julpynta. Jag har funderat att pynta i grönt och vitt i år med olika sorters ljus och lampor. Inte så mycket rött då det har dominerat så väldigt under senare år. Mycket tomtar faller bort då, heh...

Inget nytt ska heller inhandlas. Jag har banne mig tillräckligt med julpynt som det redan är. Jag tänkte ta gammalt och piffa upp och göra om. Jag har så det räcker och blir över så jag tror att det ska lyckas.

Alkoholi pood

Estlänningarna kan. Se hur fint de skyltar i sin brännvinsbod, det är annat än skyltningen vid Alko i Prisma det. Här i Finland skulle vi kanske placera oss i botten ifall man jämförde utsmyckningen i skyltfönstren på systembolagen runt om i europa. Några vinflaskor placerade i grupp att stå och inget mer med det.

I Tallinn skyltas det på helt annat sätt, mycket mera tilldragande enligt mig. Fina ryska gamla saker vackert grupperade i fönstret. Berättar om en tidigare kultur och inte bara rakt på till själva drickandet.

Så mycket vackrare!

Till Umeå. När ska vi riktigt få en bro över vattnet och kunna resa ståndsmässigt?

Vi var till Umeå. Den här gången reste jag med jobbarkompisarna, och vi var ett litet glatt gäng på sju personer som reste över kvarken med Wasa express i Matkapojats regi.

När man reser med Matkapojat får man väl oftast en rätt förmånlig resa, där också buss och chaufför ingår. Just det där med egen buss och chaufför med in till Umeå är deras starka kort som Matkapojat kör med i reklamen på sin sida.

Nåja, bara det att det blir ingen buss ifall det inte är tillräckligt många resenärer anmälda, utan istället blir det till att ta turbussen in till Umeå och Matkapojat ersätter bussresan. Klart minus ändå där.

Ombord på Wasa express var det rymligt och bra, verkligen rymligt, kanske vi var ungefär femtio resenärer ombord om man lite ska spetsa till det. Nå, åtminstone fick man ju sitta bekvämt då, när det var fritt fram att välja sittplats.

Bussen in till Umeå var i fint skick när man jämför med våra Vasabussar. Har de alltid sådär bra bussar i Sverige?

Umeå är en trevlig stad. Fina hus och byggnader, ja allt är så mysigt. Och så enkelt då allt bara är på ett språk. Fatta hur omständigt det är när allt, och jag menar precis allt ska översättas och stå på två språk överallt som här i Vasa. Fördelen är ju förstås att man då blir tvåspråkig på kuppen.

Och vilket utbud av varor! Det finns bara så mycket mera av allt här än hemma.Jag köpte: En tvål, ett ljus som doftade pepparkaka, tre påsar godis, tre flaskor hallondricka, två påsar toytuggummi, ost, vinterskor, väggalmanacka, bailys, då vi också hittade till systembolaget.

Svenskarna är så trevliga och hjälpsamma av sig. Positiva och har alltid ett vänligt ord till övers för främlingar. Sådant värmer våra finländska frusna själar.

På tillbakaresan skulle det vankas julbord på Wasa express. Det hade vi väntat på hela dagen, verkligen sett fram emot. Vilken flopp det blev.

Maten var ingen höjdare när man ändå hade betalt fyrtio euro för den. Allt var antingen iskallt eller kokhett på ett underligt sätt och utbudet var klent. Rimmade dåligt på forna tiders Vasabåtarnas a la carte och stående bord dit man alltid måste köa för att slippa och äta. Nu var det ju ingen trängsel att tala om, det var väl ungefär tre personer till förutom oss i salen som åt. Inga fler kom det heller senare, man fick två timmar på sig att sitta där och äta, klockan 21 fick man packa sig iväg därifrån. Ja, ja, men jag rekommenderar inte julbordet till någon.

Jag rekommenderar ändå att resa över till Umeå och jag tror starkt på båttrafiken över kvarken. Men det är ändå långt kvar tills man kan säga att resan löper smidigt över som mellan Helsingfors-Tallinn. Att sitta femtio personer utspridda på en tyst båt där ingenting händer ger ingen bra feeling, det blir bara att sitta och titta på klockan.

Fast vi reste ju under lågsäsong. Jag har hört att det ibland rentav är kö till båten. Å andra sidan sitter den också ibland fast i isen.

En bro över kvarken vore väl något?

Vintage i trädgården, tips inför advent och julen

Rimfrost är naturens puder. Det är hur vackert som helst om man väl ger sig tid att betrakta det oförbehållslöst. Se löven som ligger konserverade, nästan glaserade inför vintern. Helt skapat av naturen själv. Det är oftast det enkla och självklara som är det vackraste!

Inför advent och julen har jag tänkt ordna med vintage i trädgården. Jag ska börja med att fylla en gammal trälåda från 1800-talet med grankvistar till en stor bukett och placera den på framsidan av huset vid huvudingången. Sedan blir det väl att sätta en ledljusslinga i kvistarna eller runt lådan. Finast skulle det ju bli med riktiga ljus men man måste ju tänka på brandsäkerheten också.

Upprop: Hoppas på klimatförändringen och milda vintrar utan snö

Det sägs att vintern är på väg. Om ett par dar ska första snön falla. Jag kan redan känna det vassa våta  mot min kind. Fingrarna kommer att stelna och göra ont. Kylan kommer att borra sig in i skorna och tårna.

Jag kommer att halka på förrädiska ispölaroch risken att skada sig allvarligare finns varje gång. Jag jobbar ju på sjukhus så jag vet vad allvarligare skador som hänt på hal stentrappa kan föra med sig. Och nu menar jag inte något vanligt ynka benbrott utan jag pratar om allvarligare skallskador. För att vara riktigt pessimist.

Höstens vurpa har ju förresten redan hänt. Klockan fem en morgon, jag iklädd endast pyjamas och inneskor ute på trappan. Dåre där kan man tänka, att ge sig ut på hal trappa iförd sådan klädsel. Riktigt som att tigga om benbrott. Men ha ha, det blev inte några brutna revben fast ryggen ömmade som attan efteråt.

Vill inte ha vinter. En vinter med plusgrader vore väl okay, men inte som det ser ut nu. Kanske kan man hoppas på klimatförändringen och hoppas att vintrarna kan bli varmare framöver?

Tänkvärt för november

Faran är inte att datorerna börjar tänka som människor utan att vi börjar tänka som de

-Sydney J. Harris-

Äppelmust

Äpplen är något av de bästa frukterna här i norr. För vi har ju inte så många som lyckas så här pass långt norrut då kylan alltid kommer emot om höstarna. Men äpplena, de kan vi alltid lita på. Vi har tre träd och på senaste år har de gett bra skörd och i år gjorde vi en stor del av dem till äppelmust.

Äppelmust är en dryck guld värd. Vi fick närmare sjuttio liter av äpplena vi förde till musteriet som vi fryste ner. Så gott och vitaminrikt att tina upp och dricka.

Vem behöver Visiobalance Opti? Lurendrejeri i vackert blått paket med Lillbabs som taleskvinna

Testprovningen av Visiobalance Opti i en månads tid är nu över. Två lila piller har jag tagit varje dag utan att missa ett enda piller. Försäljaren i affären lovade klar förbättring av synen efter en månads intag av tabletterna. Åtminstone skulle ögonen börja må bättre, vad hon nu menade med det. Det är ju inte så att jag har haft torra ögon eller så heller.

Lurendrejeri är nog mest vad jag skulle kalla Visiobalance Opti. Det hände absolut ingen förändring med vare sig synen eller ögonens välmående under månaden när jag åt pillren.

Som en klok kvinna (min mamma) sade en gång: Behöver man en kändis som gör reklam för produkten, i detta fall Lillbabs, så betyder det att produkten är svårsåld och inte så prisvärd. Med andra ord: utan kändisen som reklampelare, inga piller sålda. Så var det med det.

Men. Blåbär är bra för ögonen! Det visste jag ju redan från tidigare erfarenheter och nu har jag under veckan som gått ätit en deciliter blåbär på morgongröten. Frusna, då färska inte går att få tag på nu, men verkligen så tycker jag att synskärpan har förbättrats nu.

Försöket fortsätter, riktiga bär är ju också godare och billigare än piller i förpackning.

Red light och cannabis. Ett måste att se och uppleva i Amsterdam?

Amsterdam är en glad stad. Det är glada skratt och rop hela tiden i gatubilden och det mesta är färgglatt. Som träskorna, jag menar när skulle vi i Finland komma på idén att pynta våra träskor såhär. Nä, det längsta vi har kommit på är att sätta en och annan blompinsch på våra crocks.

Vi har således mycket kvar ännu att lära av amsterdamborna. Jag köpte en kylskåpsmagnet av träskorna, så jag har börjat så.

Det mesta är alltså färgglatt. Gaykulturen frodas i Amsterdam liksom fönsterflickorna. Call-flickorna fick man inte fotografera, vilket var synd då det inte i mina ögon var något opassande alls med fönsterflickorna på Red light street.

Det var bara kulturellt och vackert, inget pornografiskt alls. Inte för mycket avklätt heller och så fanns ju flickorna där i dagsljus också och inte bara i skymundan i skydd av mörkret. Rörde på sig gjorde de också när de reste sig upp och gick lite emellanåt och sedan satte sig ner igen och drog med handen genom håret  så där alldagligt.

Lite som skyltdockorna på H&M här hemma alltså. Levande till på köpet.

Det regnar som sagt varje dag i Amsterdam, åtminstone i korta snuttar i taget. Ett paraply är av nöden och det går åt flera då staden också är blåsig och lätt vänder in och ut på paraplyen, och man får slänga bort dem då de är kasserade. Som minne av resan tog vi med ett cannabisparaply hem, helt otroligt att man fick ta med det i handbagaget.

Vattenpipa. Den skulle vi gärna ha tagit med hem också som souvenir men det finns säkert begränsningar om vad man riktigt får ta med i handbagaget in i flygplanet. Överlag röktes det en del vattenpipa öppet i gatubilden i Amsterdam. Jag är inte för att legalisera droger men måste ändå säga att rökarna i Amsterdam skötte sitt rökande fint och utan att störa oss andra.

Coffeehouse. Ett måste att besöka i Amsterdam och skam till att sägas måste jag erkänna att jag inte hann besöka något. Nåväl, i coffeehousen kan man beställa kaffe med brownies som är preparerade med cannabis. Alla vet att brownisen är preparerad med cannabis och det är liksom det som också är meningen.

Utom någon stackars ovetande turist då kanske som blir påstruken utan att veta om det. Nä, lika bra att coffeehousebesöket uteblev, men åker jag till Amsterdam igen kommer jag absolut att besöka ett, men bara för atmosfärens skull, inte för att testa knarket.

Idyllisk innergård mitt i stan. Här skulle man kunna tänka sig att bo...

Gårdarna är inhägnade för brottsligheten är stor. Denna bakgård är förresten inte helt olik den vi har hemma med vitt, högt staket, pelare och äppelträd.

Att resa hem från Amsterdam till Vasa går snabbt med ett enkelt flygbyte i Helsingfors. Man reser från Amsterdam på tidiga kvällen och är hem i Vasa på tidiga natten. Reser man som vi gjorde från måndagmorgon till torsdagkväll är det förmånligare än att resa under veckoslutet.

Miss you, Amsterdam!