De oönskade

De oönskade föddes en stormig oktobernatt år 1914. Snöslasket yrde och i den otäta stugan på den Österbottniska landsbygden knakade virket i knutarna. Den unga kvinnan låg i kammaren och flämtade och barnmorskan hade redan suttit vid hennes sida i ett par timmar nu. Inte så mycket hade hänt sedan hon kommit hit till gården och Ahlholms unga hustru våndades fortsättningsvis i plågorna som rev i henne.

Inte på fyra timmar hade det framskridit nämnvärt. Den unga kvinnan jämrade sig tystare för varje födslovärk och ansiktet blev blekare i takt med att rörelserna allt lamare. Inget gott tecken, tyckte barnmorskan som hade bistått med förlossningar i fyrtio år nu. Luften i den lilla kammaren var kall och kvav på samma gång.

Halv fem på morgonen föddes flickan. Hon var liten men skrek ljudligt. Femton minuter senare misstänkte barnmorskan att något var fel då moderkakan inte ännu kommit ut som brukligt var. Tio minuter senare, efter att ha flämtat och flämtat skrek Berta ett nytt avgrundsskrik och något blodigt tryckte på ut. Ett barn till, en liten pojke gled ut och han var ännu mindre en flickan. Till skillnad från sin syster skrek han inte alls.

September är årets vackraste månad

Eller hur?! Hur ofta ser man egenligen så här vackra vyer i sin egen hemstad? Bara i september, skulle jag vilja påstå.

Underbart i sin karghet. Naturen som just ska övergå från sensommar mot höst, men besluter sig att dra ut på det ännu några dagar...

Ljuset, ljuset. När är solen så mild utan att lysa för stark, om inte i september? Just där i gränslandet mellan augusti som ännu är sommar, och oktober som i värsta fall kan vara vinter.

I september är det också sista månaden som det blommar på riktigt ute i naturen. Synd bara att vackert är så kort och att september bara har 30 dagar.

Tallinn sommaren 2014, plus tips och goda råd. Del 1 av 5.

Semester i Tallinn i augusti. Vet inte om det är bästa månaden att åka till Tallinn, åtminstone är det en av turisttätaste tiden då. Inte för att det uppstår trängsel, då Tallinn är en stad stor nog att klara av turistmassorna, främst från Finland och Sverige.

I år åkte vi, alltså J, R och jag med egen personbil ner till Helsingfors och tog bilen med över till Estland.

Resan till havs var behaglig. Inte räckte den onödigt länge heller, efter 2 timmar var vi framme i Estland. Man hann ungefär sätta sig ner, äta någonting hastigt, och sedan raskt besöka småbodarna ombord. Och vips, så var man framme i Tallinn.

Viru hotel är ett av de mest kända hotellen i Tallinn. Vi bodde inte här utan på Tallink hotel. Jag vet inte riktigt hur stor skillnad det är på dessa två stora fyrstjärniga hotell, men det är väl här folk från Finland oftast bor när de reser över till Tallinn.

På de här hotellen finns spa, frissa, massage, bastu med mera att tillgå. Gudomlig mat serveras mest hela tiden, det är bara att boka.

Parkeringsplatsen vid vårt hotell. Och nu kommer ett riktigt kompa: man kan inte boka bilplats till hotellet på förhand, istället får man plats ifall det finns när man väl är framme. 10 euro per dygn helt överkomligt, men som sagt det där med bilplats är ingen självklarhet. Själva fick vi sista hörnet på parkeringen där det stod "parkering förbjuden på grund av byggarbete" men den estländska hotellpersonalen sade att det bara var att lämna bilen dit. Så okay.

Blomlåda utanför vårt hotell. Det som var kompat med hotellet var just bilplatsen. På plats betalade vi genast i receptionen för platsen, för 4 dagar under hela resan. Det funkade, men kör man iväg med sin bil någonstans så är det ingen garanti att platsen finns kvar när man återvänder! Detta trots att man redan betalt för 4 dygn, istället återbetalas pengarna då ifall det är fullt på bevakade bilparkeringen.

Man hänvisas då till parkeringsgrottan under hotel Viru ifall det finns rum där och betalar då 20 euro per dygn. Så det löns att ta sig en riktig funderare redan i resans planeringsskede ifall bilen verkligen behövs med i Tallinn.

Istället kan man köra taxi. Det är rätt förmånligt och estlänningarna och ryssarna kan åtminstone köra i staden. Det estländska mentaliteten i trafiken på gatorna är överlag ganska rå. Det som gäller är bara att kasta sig fram först och där är taxichaufförerna proffs. Sedan gäller det som kund också att hålla koll på vad som är svart taxi och vad som är vit.

Då man har koll på det är taxi det bästa sättet att ta sig fram på i Tallin, snabbt och behändigt går det också.

Premiärpressning av äpplena

Musteriet är igång! De första äpplena är pressade och det löpte på utan problem. Här står den lilla fabriken, inhyst i vårat garage redo för premiärpressningen.

Äpplena är ovanligt tidiga av sig i år. Beror väl på värmen. Det var hur som helst inga problem med att plocka dryga två lådor mogna äpplen, det fanns också redan fallfrukt hur mycket som helst.

Krossen är igång. Den var väldigt effektiv, tycker jag själv. Överlag är hela utrustningen effektivare än vad jag vågade hoppas på.

Sedan pressas saften ut. Pressen var också väldigt effektiv och krosset som lämnade kvar att kastas bort var riktigt torrt.

Musten silas för hand. Eventuellt lite onödigt då pressen inte släppte igenom mycket onödigt.

Färdig must. Man kan välja ifall man vill pastörisera eller frysa in musten. Vi har ingen pastöriseringsapparat så det blir att frysa in istället. Vet inte hur länge hållbarheten på fryst äppelmust är, men åtminstone ett år, troligtvis längre.

Upphälld på flaskor. Det blev 27 liter nu i första omgången. När man pressar äpplen eller annan frukt måste man se till att ha tillräckligt med flaskor hemma och en tom frys, då hållbarheten i kyskåp är bara 1/2 - 1 vecka.

Höstens bästa drinkbär skördas nu

Godafton! Det är inte klokt hur dagarna rinner iväg när man har semester och det är inte klokt hur snabbt man vänjer sig och tänker att så här skulle jag alltid kunna ha det! Småsaker som att datorn klappade ihop tar man med en klackspark och tänker bara oh my...

Jag hann ändå rädda bilderna och allt annat innan haveriet var ett faktum. Därför försöker jag skita i alltihop nu. Köper en ny dator när jag hinner, för jag är so busy, busy på min semester...

Alla bären. Först mognade körsbären och det var bara att sätta iväg ut och plocka. Frusna körsbär är nämligen perfekta drinkbär till lonkero eller varför inte till mineralvatten också.

Sedan mognade svartvinbären. Ny rusch ut och plocka och frysa ner, nu är det drinkbären till cidern det gäller, eller varför inte också till mineralvattnet igen.

Bär är tusen gånger bättre än vanliga hederliga isbitar i ett läskande glas, pröva får ni se.

Auktioner på huuto.net

Ibland bara måste man tömma för att få in nytt. Speciellt jag då som hela tiden köper in nytt då jag reser och sedan så märker jag att den här prylen nu bara måste få vandra vidare. Som den här.

Eller den här. Fin, men den har levt sin tid hos mig nu och nu får den vandra vidare. Likaså det här.

Kanske något för dig?

Jag tänker göra augusti till bästa månaden på det här året

Godkväll! Semesterfiraren här! Jag har nu haft semester i två dagar och har redan bekvämt glidit in i semesterlunken. Igår till exempel, slutade jag läsa en spännande bok först halv två på natten istället för sedvanliga tolv. Jag hade kunnat läsa hur länge och sent som helst, men någon måtta fick det väl vara.

Och det straffar sig ju också alltid nästa dag. Idag steg jag upp halv elva. Igår halv tolv.

Annars är allt bara bra. Kryddlandet växer och brer ut sig som synes. Efter två dagar utomhus i bikini är jag redan lika brun som om jag hade haft semester hela sommaren. Snabbt kom man ifatt där.

Jag kan inte precis påstå att juli varit någon höjdarmånad förrän nu. Datorn sippade, sist ut med semestern av alla på jobbet, ja det finns hur många som helst av tillkortakommanden under julimånaden, fram tills nu.

Augusti kommer att bli bra, det har jag bestämt. Och när man bestämmer sig för något, då blir det också ofta så. Vad och hur man tänker, det attraherar man, så är det! Kanske inte helt så enkelt, i såfall skulle ju solen skina jämt och ständigt över en och alla bekymmer vore låååångt boooorta. Men mera om attraktionslagen en annan gång.

Jag fortsätter vidare i ett annat inlägg senare, allt det här verkar ju bli hur långt som helst. Det finns så mycket bra som ska ske i augusti!

Snaaart semester

Lite drygt en vecka kvar. En och en halv. Herrejessus så länge man har att vänta då man har augustisemester. Nästan så man blir rädd att sommaren ska hinna dra förbi.

I morse var bilrutorna alldeles fuktiga, nästan som på hösten. Hoppas det var något övergående. Och så har jag också märkt att nätterna redan blir allt mörkare. Hoppas vi inte har snö att vänta i augusti, ha ha.

Ledigt som ledigt. Om inte annat får jag väl kalla det höstsemester då, när det äntligen bär till.

Förändringarnas tid

Förändringarnas tid blåser och det snabbt. Från att ha varit en trebarnsfamilj med allt vad det innebär kommer vi snabbt att bli en enbarnsfamilj. Kan tänka sig! Hur kunde detta hända och över en natt?!

Jo. T är fast i Finska armen. Det är inget frivilligt här i landet och alla åker in, det är bara en fråga om ifall man åker in på 6 månader, 9 månader eller 1 år. Man åker in, och man har inget att säga till om själv angående tiden. För 2 år sedan åkte N in på 1 år och det var inte frivilligt, så även om det ändå så här i efterskott kan tänkas att gav honom bra redskap inför framtiden.

Han kommer nämligen att flytta till Umeå. Armen har gett honom redskap att klara sig själv i vardagen och att (förhoppningsvis) föra sig ute bland människor. Jag tror han kommer att klara sig bra där i Umeå på egen hand ute i studiestaden.

Så. Nu får R smaka på hur det är att vara endabarn i familjen en tid framöver.

Hårtips ni blir helt sålda på

Jag läste för ett tag sedan ett bra hårtips om hur man får håret att hålla sig längre fint och fräscht efter hårtvätten. På Isabellas blogg kan man läsa hur håret håller sig fräscht i fyra dagar och det gör det verkligen kan jag intyga.

Och vem vill inte ha lättskött hår som man kommer undan med att nästan bara kamma igenom på morgonen. Alla vill, och det vet alla. Om man riktigt vill kommer man undan med bara en (1) hårtvätt i veckan, då gör man på följande sätt och det här är mitt egna tips:

Borsta håret noga med svinborste och sätt upp håret i hästsvans under veckans sista dagar. Ingen märker att håret är halvdant, jag lovar, istället glänser håret lite då man borstat ut fettet från hårbottnen ut i håret (där det gör mera nytta!) istället.

Och då man noga plattade eller lockade håret i början av veckan (efter hårtvätten) så ser håret ännu fint ut i topparna istället för risigt, nu i slutet av veckan. Prova, ni kommer att bli helt sålda.

Bara; SkrivPuff 08.06.2014

Innan försommaren vaknade

till nästan midsommar

en morgon jag rev bort ur evighetens tidning

Morgonen ville skratta

jag ville inte

vi försökte enas 

och insnöp morgondaggen

som ristade vita puffar när vi andades ut i gryningen

som ett sigill bara

och världen vandrade vidare.
 

Blomkrukor i trästock till salu

Hur ljuvliga är inte penséer i vårsolen. Och nerplanterade i en stock blir de ännu vackrare, de smälter in i naturen, dess rätta element. Vid infarten till huset kommer de också helt till sin rätt.

Stocken är rätt tung att bära och flytta på, men lägg märke till de fiffiga handtagen på sidorna. Så kan man flytta på den ifall man inte är nöjd med placeringen av den, eller om man bara vill flytta på den till ett annat ställe.

Fötter har den också. Bra så, så kommer den lite upp från markytan.

Ett glas äppelmust i eftermiddagssolen tänker jag avnjuta nu efter väl avslutat dagsverke. Dagarna är vackra nu, det måste man ta vara på.

På gång på våran gård

Blomlådor på tork i solskenet. De längst fram är nu impregnerade med en blandning av tjära, linolja och terpentin. Luktar gott och friskt.

Alla är olika men nästan lika, det är det allra bästa! Små olika sniderier, jag tycker så mycket om var och en av dem. Men de flesta ska säljas när de är färdiga, så någon av dem kan bli just din!

I all enkelhet. Ibland kan det enkla vara just det vackraste.

I äppelträdgården skiner solen. Det börjar vara krattat och klart. Det finns en hel del knoppar på trädena också och jag hoppas på en god skörd.

Sneak peek på vårens hantverk

När man bor på en skogstomt blir det lätt att ens bakgård ser ut så här. Höga vildväxta träd som i en urskog. När jag skriver urskog så överdriver jag inte, här omkring finns verkligen gammal urskog.

Men urskog är inte något man bara kan låta stå heller, åtminstone inte när den växer för nära inpå ens hus. Trädena är både höga och gamla, och välter de i någon storm faller de ju rakt över huset.

Nu till det bästa: Av de urgamla granarna kan man göra blomlådor. Hantverk på hög nivå och varje blomlåda görs med olika detaljer så ingen blir den andra lik. Olika längd på lådorna blir det också.

Nästan färdig låda torkar i solskenet. Nu väntar den bara på en vit innerlåda i plast och så förstås växterna.

Får; (SkrivPuff 31.03.2014)

Trashanken hade via arbetskraftsbyrån fått jobb. Ett städjobb, men man tar vad man får. Arbetsersättningen ryker ju också om man inte tar emot erbjudet jobb. Ett skitjobb, men i Trashankens värld spelade inte jobbtiteln någon roll.

Han var skillsmässobarn och hade mestadels vuxit upp hos sin pappa. De hade alltid haft knappt om pengar, vilket inte var konstigt då pappa mestadels befunnit sig mellan två jobb. Fast åtminstone försökte pappa. Hos mamma fanns hennes nye man och Trashankens tre halvsyskon, och nästan inga pengar alls. Inte så att det räckte åt Trashanken ialla fall. Många gånger tänkte Trashanken att han själv var född till att hamna mellan två stolar.

Egentligen trivdes han att städa Verkets långa korridorer, att moppa golven med långa, meditativa drag med mp3 hörlurarna i öronen. Lugn och ro och man var en kugge i samhället. En roterande kugge som levererade ett välgjort arbete, en sådan som alla medborgare borde vara. Man fyllde sin roll.

I cafeterian på eftermiddagen smuttade han på starkt kaffe och tuggade på en torr semla. Klockan var halv tre och de flesta hade redan druckit eftermiddagskaffet. Bara några eftersläntrare satt kvar. Trashanken sörplade på kaffet och spanade i förbigående mot fönstret där den mörkhåriga satt. Han hade också tidigare sett henne här då hon också hörde till eftersläntrarna. Kom ensam och satt för sig själv. Fint klädd, säkert någon högre sekreterare eller en som reste mycket i jobbet. Hon påminde om Trashankens första kärlek, Riitta. Så förälskade de hade varit, åtminstone Trashanken, och så dåraktig han varit. Det var lätt att se, så här efteråt. Efter ett halvt år hade Riitta hittat en ny kille som var både äldre och med bättre status än Trashanken. Hon hade valt bort Trashanken till förmån för någon bättre och han hade inte kämpat för att få behålla henne. Livet rullade på vidare.

Trashanken kände den lätta parfymdoften när hon gick förbi honom och bar bort sin bricka. Den vackra hade rest sig upp utan att han hade märkt det. Log hon kanske emot honom när hon gick förbi hans bord? Kanske, åtminstone möttes deras blickar om än hastigt. Det lyste upp hans dag. Hennes vackra lockar böljade sig när hon lyfte upp brickan i diskställningen.

Bästa tiden att beskära äppelträden är på våren

Idag har jag beskärt äppelträdena. Det är tyngre arbete än vad man tror. Ta i beaktande att jag också beskärde dem i höstas men det fanns ändå mycket kvar att göra, tyckte jag. Jag vet inte ändå om det är riktigt bra att först beskära på hösten och så igen på våren. Men jag får se det som en undantagssituation.

Det blev många kvistar igen som fick åka. Solen sken och svetten rann längs ryggraden på mig. Speciellt tungt blev det då saven redan har hunnit börja stiga i träden, jag var alltså lite för sent ute. Men det är inte alltid så lätt att veta och mars borde ju vara en perfekt månad att beskära äppelträd i.

Fördelen med att beskära på våren är ju att det finns inga blad i vägen och skymmer sikten då man ska klippa kvistar. Stort plus där.

Så hade jag ju klipparkompis med också! Fast han var mera intresserad av att bara gå runt bland kvistarna och sola på terassen.

Redan (SkrivPuff 24.03.2014)

Redan som barn visste hon hur hon ville klättra för att nå framgång. Framgång för sin egen skull och en utbildning var viktig för att nå den. Elina hade föräldrarnas stöd och studerade till en medelmåttlig examen, om än i hennes tycke till en högre. Så, nu jobbade hon på Verket som mellanchef. 

Som mellanchef måste man jobba mycket och ofta för att visa framfötterna. Alltid intresserade detta inte Elina som tyckte att bara utbildningen i sig ju borde vara tillräckligt. Men, man måste jobba mycket åt Verket för att duga för dem. Så det gjorde hon.

Mor och Far var stolta över henne och med all rätt, för vad hade de tre övriga syskonen uträttat? Endast en yrkesexamen hade de läst till och nu kämpade de på med sina trista lågbetalda arbeten. Familj och ungar, visst det hade de alla, men Elina hade sin etagetvåa i all lugn och ro i väntan på något bättre.

Bara det att hon nästa gång skulle fylla 43 och hon kunde inte låta bli att undra över när hennes tid riktigt skulle komma. Och så tickade ju den biologiska klockan också.

Vän (SkrivPuff 23.03.2014)

Ibland blänkte det svarta i Thereses ögon. Då knöt det sig i magen för Trashanken och den hårda knuten spred sig i hela kroppen ända ut i fingerspetsarna och tårna tills han var stel som en pinne. Det gjorde mindre ont om man höll sig stel.

Han förblev stel och okänslig tills Therese hade slagit färdit och det svarta i hennes ögon hade mattas ut. Då det onda inte syntes där längre, istället kunde skammen skymta fram. Efteråt var de nästan vänner, det närmaste de förmådde komma varandra. Då skämdes Trashanken.

System (SkrivPuff 21.03.2014)

Trashanken levde i ett förhållande ihop med Therese och de var förlovade. Tillsammans hade de det ibland bättre och ibland sämre. De hade också Bus-Benjamin tillsammans, världens sötaste snart tvååring. Han gjorde livet värt att leva, alltid så glad och en riktig charmör enligt alla. För Trashanken betydde Bus-Benjamin allt, ja han var navet Trashankens liv kretsade kring.

Sett till det var det ju egentligen inte konstigt att Trashanken tillbringade dagarna hemma med Bus-Benjamin medan Therese jobbade. Det var ju "det system som fungerade bäst, eller hur?" Therese kontrade med att "Benjamin är ju ändå på dagis när jag jobbar medan du går för dig själv här hemma!"

Det var sådant deras system var och ibland var det bättre, ibland sämre.

Trashanken; (SkrivPuff 20.03.2014)

-Välj 5 ord på bokstaven G och skriv en text där minst 2 av dem ingår-:

Gråsvart, grådaskig, groda, gnista, gynna

Gråsvart. Så beskrev Elina bäst sitt liv före Trashanken. Ingen sol, ingen blå himmel, inget sommarregn, ingen stjärnklar augustinatt, inte någon vit fluffig snö heller. Utom allt var grådaskigt, i en mörk nyans. Livet malde på, år lades till år, utan att Elina kände någon djupare mening med sitt liv.

Så.

Presentation av nya fruktpressen

Det funkar att föra över bilder igen och jag är så nöjd. Bilden ovan föreställer vår fruktpress, är den inte fin?! 18 liter borde räcka för vårt behov, åtminstone så här inledningsvis.

Den var lätt att bygga ihop också. Några bitar och delar på golvet i hallen och så var den färdigt byggd. Just så enkelt ska det vara när man köper något och inte tusen bitar som det istället brukar vara.

Färdig press. Nu återstår bara krossen, lämpligt uppsamlingskärl och målandet av garagegolvet. Och så äpplena förstås.

Fruktpress

Som det är nu går det inte att föra över några bilder hit, vete fan varför inte. Men vi har köpt fruktpress och jag är så otroligt nöjd med den, hoppas den levererar också. Skulle så gärna ha satt upp bilder på den här. Nåväl, det kommer väl att lyckas förr eller senare med någon liten omständigare väg kanske.

Äppelpress och annat som behöver fixas

Här på bilden ser ni 1 liter nerfryst äppelmust. Jättegod dryck sprängfylld med vitaminer och antidioxanter. Helt utan tillsatsämnen eftersom det inte behövs några då musten förvaras nedfryst. Ett annat alternativ är att låta pastörisera sin dryck, eller ifall man har en mindre mängd håller sig musten i kylskåp 5 till 7 dagar.

J har åkt iväg till stan för att se på en äppelpress. Det lönar sig att vara ute i tid där för att lite kunna jämföra pris och kvalité. Så är det ju heller inte riktigt säsong ännu för pressarna, men bara det kan göra att man kan hitta en billigare en ifall man har tur.

Vi behöver också ny målarfärg till golvet där pressen ska stå. Krossade fruktbitar och fruktsaft luktar nämligen väldigt starkt, och golv har en benägenhet att dra åt sig lukten. Därför blir det till att måla om.

Om beskärning av äppelträd

När man ska starta upp ett musteri till sommaren måste man ju i första hand utgå från det viktigaste; råvaran, i det här fallet äpplena. Som jag tidigare skrivit har vi själva äppelträd på tomten vilket gör att vi får själva råvaran gratis. Bra så långt.

Men se på äppelträdena! Otuktade och verkar aldrig ha blivit beskurna, åtminstone av bilden att döma. Men jag kan berätta att de har blivit beskurna nästan varje år, men att något ju måste ha blivit väldigt fel här. Väldigt, väldigt fel.

Inget är för sent att ändra på. Och så har ju träden gett bra med frukt fast de ser ut så här också. Så hur kommer det inte att bli när de blir beskurna då?! Ha ha, kan ju bara bli bättre!

Här ser ni en viktig sida om beskärning av äppelträd och annat bra-att-veta om äpplen. Om odling,  beskärning, gallring av äpplena i trädet, hur man tar hand om skörden och hur man lagrar skörden ifall man inte gör must på allt.

Ollesbackens Musteri

Till sommaren smäller det. Då ska vårt nya projekt vara klart att startas upp. Vi kommer att pressa äpplen, ja vårt egna lilla gårdsmusteri!

Man måste ju gräva där man står. Vad kan väl då vara passligare än att starta upp ett eget musteri då man bor på en äppelgård. Förvisso bara tre äppelträd men de ger bra med frukt. Omständigt är det att föra bort äpplena på pressning då man kan göra det själv istället. Planerna är igång, om fem månader ska det pressas här!

Om att downshifta

Jag såg på en intressant dokumentär igår om att downshifta. Människor som tröttnat på ekorrhjulet har satt stopp och beslutat sig för att pröva på något annat, och börjat leva mera istället. Att byta jobb behöver inte alltid betyda att byta upp sig till en bättre status och lön, nej det kan tvärtom vara att byta ner sig och i gengäld då få ett jobb som bättre passar ens stil och livssituation, men då till en mindre lön. Maria Österåker själv skriver mycket och informativt om detta på sin blogg.

Viktigt att påpeka är ju att det inte alltid går att välja så här då det käver vissa ekonomiska resurser att downshifta. Även om man inte bör fokusera allt på inkomsterna, det är ju minst lika viktigt att hålla koll på utgifterna också och försöka hitta en balans där.

Jag har downshiftat i flera omgångar innnan uttrycket ens var myntat. När barnen var små var jag hemmamamma i nästan sju år och det är absolut inget jag ångrar. Märk väl att jag respekterar dem som tänker och gör annorlunda också, men så här kändes rätt för mig.

Jag downshiftade vidare genom att jobba deltid under flera år efteråt. Egentligen var det inte helt mitt egna val att det blev så utan det var arbetsutbudet som styrde. Men det passade mig bra.

Senast jag downshiftade var jag alterneringsledig och bort från jobbet ett år. Klart det minskar pensionssparandet för min del, men, men... Heller inget jag ångrar.

Jag är övertygad om att jag kommer att downshifta igen någon gång. Det är bara en fråga om när och på vilket sätt, inte så mycket om att våga. Jag är öppen för förslag.